Kom på här om dagen att jag ju inte skrivit ett ord om Peru! Vet inte vad som hänt här riktigt, men det har blivit dåligt med bloggande såhär mot slutet.
Återfann i alla fall resglädjen i Peru genom en lång vandring genom Cañon de Colca. Världens näst djupaste kanjon (som det väl heter på svenska?) och tydligen dubbelt så djup som Gran Canyon i USA (inte för att det är en tävling... men sorry Julia ;p). Vandrade några dagar i ett fantastiskt landskap med en grupp ännu mer fantastiska människor och det var en riktig höjdarupplevelse
trots att vi sista dagen blev väckta 04.45 och på en gång var tvungna att knalla ett antal kilometer i ständig ständig ständig brant uppförsbacke. Efter en sådan morgon var det sen riktigt skönt att käka lite frukost och sen lägga sig nån timme i 38-gradigt vatten vid några närliggande varma källor.
 |
| På väg ner i Cañon de Colca. |
 |
| På väg upp ur Cañon de Colca, en kylig morgon. |
 |
| Här är klockan typ 9 på morgonen och vi är mycket glada efter att ha knallat i konstant uppförsbacke sen 04.45 på morgonen! |
Sen har jag också sett Lago Titicaca, världens högst belägna "navigerbara" sjö på 3812 meter över havet på gränsen mellan Peru och Bolivia. Där besökte vi bland annat en stam som lever på artificiella öar som de tillverkar av en sorts vass, vars tjocka rötter har en mycket bra flytkraft. Helt sjuk känsla att kliva av båten och ut på denna "ö" som gungar lätt av den nytillkomna kroppsvikten. Det bor fem till sju familjer på varje liten ö, som ligger förankrad men som man tekniskt sett mycket lätt skulle kunna lossa och placera lite var som helst på sjön. Ett mycket underligt litet samhälle av ett stort antal guppande små vassöar som de reser mellan i små guppande vassbåtar.
Det sjukaste är dock att dessa öar sakta ruttnar underifrån och bara har en livslängd på cirkus ett år, så varje regnperiod (runt nov-mar) är det en hektisk tid på sjön då hundratals människor måste skörda ny vass och tillverka nya öar som de kan flytta till.
 |
| På Isla Uros, en av de artificiella flytande öarna |
Vi besökte även Isla Taquile, en riktig ö, långt ute på den enorma sjön. Fick lite medelhavskänsla där faktiskt, men annars ver det inte så speciellt, bortsett från att öns befolkning går runt med roliga mössor som talar om civilståndet, och kvinnorna går runt med färgglada tofsar som som är olika stora beroende på om de är "på jakt" eller inte. Så om en man med rödvit toppig mössa (singel!) möter en kvinna med stora tofsar (på jakt!) vet de båda att det är fritt fram för ljuv musik att uppstå. Taquilebefolkningen är extremkonservativ och det är förbjudet för öns invånare att gifta sig med någon som inte kommer från samma ö. Med andra ord rätt hög inavelsrisk då befolkningen uppgår i knappt 4000 personer. Spetsade öronen och lyssnade ordentligt när jag gick där bland fåren på odlingsterrasserna, men hörde ingen hillbillybanjo. Så de kanske klarar sig rätt bra trots allt?
 |
| Titicacasjön! Här på väg mot Isla Taquile. |
 |
| Isla Taquile. |
Vidare sen till Machu Picchu, som jag ju skrivit om i ett annat inlägg, och sen till Cusco, som litegrann är Perus turistcentrum. En mycket vacker gammal kolonialstad med kullerstensgator, massvis av små torg och kyrkor och katedraler.
Lyxade lite och tog ett inrikesflyg från Cusco tillbaka till Lima. Tyckte det kunde vara värt det då samma resa med buss tydligen skulle ta närmare 30 (!) timmar.
 |
| Cusco! |
Där fick ni en sammanfattning av mina äventyr i Peru! Tyvärr var jag av passtekniska skäl tvungen att förkorta min peruvistelse med tio dagar och flög från Lima till São Paulo i Brasilien redan den 29 juni. Men det gjorde inte så mycket för hittills har mina dagar i Brasilien varit riktigt bra. Har inlett med några dagar i
São Paulo, en helt enorm stad med ett oändligt antal skyskrapor som får metropoler som Hong Kong och NYC att kännas små. Bodde dock i Vila Madalena, som är en väldigt lugn stadsdel med en befolkning som kallar sig själva för bohemer och som har som allra bästa lördagsnöje att hänga på en stor loppmarknad dagtid och på samba- och jazzbarer på kvällen, som glider runt i stora blommiga vintageklänningar och 70-talssolbrillor stora som tefat och som smyckar sina byggnader med mer eller mindre smakfull grafitti.
Ägnade några dagar åt att prova på detta bohemliv, och jag måste säga att jag verkligen gillade det (skippade dock den blommiga klänningen och brillorna, kör fortfarande stenhårt på min chica "made in Taiwan, bought in Thailand"- backpackerstil, hehe). Hängde också mycket i en fin park, diverse konstmuseer, ett Japantown (där jag hittade snask som jag verkligen saknat sen jag lämnade asien för nästan tre månader sen!) och på starbucks, där jag äntligen fick den caramel frappuccino som jag haft en craving för på sistone... Åh, vad härligt det var att äntligen vara tillbaka i en riktig storstad!
 |
| Loppis i Vila Madalena. |
 |
| São Paulos afromuseum. |
 |
| São Paulo sett från toppen av Banespa Tower. |
 |
| Japantown! |
Och nu är jag i Paraty, där jag återigen har börjat jobba på min tan på de omkringliggande toppklasstränderna!
Vi får se om det kanske kan bli ett par inlägg till innan det är dags att säga hej då till Sydamerika och gå ombord det där planet mot Europa. Idag är det nämligen bara 13 dagar kvar innan jag kommer hem!
Hoppas alles ist gut med er!
Puss å Kram!
