Det forsta vi maste ta upp ar intradeskostnaden. Det kostar 50 dinar att komma in, vilket ar ganska sa exakt 500 spann. Far vara glad att jag bestamde mig for att stanna atminstone ett par dagar, for biljetten kostar hela 90 dinar for "day trippers". Alltsa niohundra riksdaler.
Lyckligtvis kostade en tvadagarsbiljett 55, sa det jamnade ut sig tillslut. Men anda...
Petrakomplexet ligger ratt avlagset. Fran ingangen far man knalla ca 2 kilometer. Till att borja med ar det en vanlig vag (You wanna ride a horse mister?) som (I give you very good price!) i en stadig nerforsbacke (Come on! Ride horse to siq entry!) ringlar sig ner i ett torrt landskap till nagot som kallas for the Siq. The Siq ar som en ravin (You wanna ride camel?) vars botten man darefter (Very good price on camel ride!) foljer i ca 1,2 kilometer (wanna ride horse carriage, wanna ride horse carriage, horse carriage good price...). Det ar ratt sa haftigt att ga dar, i den vindlande ravinen som ar ratt sa mycket (wanna ride CAMEL!?) langre an man fran borjan tror. Sen svanger man tillslut runt en krok, och plotsligt ser man det: the Treasury, det allra forsta monumentet man kommer till och som ocksa ar det bast bevarade. Har man nan gang sett bilder fran Petra sa ar det antagligen en bild av the Treasury man sett.
Da har man alltsa natt fram till sjalva staden, uppford pa en plats som varit bebodd i over 7000 ar. Sa borjar man ga (wanna ride donkey?) mot den gamla (wanna ride donkey?) stadskarnan och pa vagen (wanna ride donkey to monastery?) passerar man en gammal romersk amfiteater och ett otal (Wanna buy? Good price for you.) gravplatser som huggits ur direkt ur berget. Landskapet som staden (Wanna ride donkey?) ligger i ar mycket dramatiskt (Wanna buy? I give you good price!) med vaderbitna bergssidor som stracker sig (Wanna ride camel?) sa langt ogat kan na (Wanna ride donkey?). Sa nar man den gamla stadskarnan (wanna ride donkey?) som (wanna ride donkey?) inte (wanna ride donkey?) ar (wanna ride donkey?) uthuggen ur berget (Wanna buy?) utan uppford pa ett par sandiga (wanna ride donkey?) kullar. I dag finns bara nagra stenblock kvar av (wanna ride donkey?) byggnaderna som en gang i tiden utgjorde karnan i en storstad. Det som idag ar bast bevarat ar just gravplatserna, och ett par tempel, de som huggits direkt ur berget alltsa. Den (wanna ride donkey?) pelarkladda huvudgatan (wanna ride donkey?) ar (wanna ride donkey?) ocksa (wanna ride donkey?) det stalle dar (Wanna buy?) det idag glider runt flest (wanna ride donkey?) beduiner (wanna ride donkey?) pa (wanna ride donkey?) asnor och desperat forsoker (wanna ride donkey?) kranga donkey rides. Och beduinska kvinnor och barn (Wannabuywannabuywannabuy???) som forsokar salja smycken. Och stenar.
Som ni kanske har forstatt ar dessa manniskor en aning patrangande. Visst, det kanske ar deras levebrod, men give me a brake... Det ar faktiskt svart att bara njuta av platsen som den ar nar man hela tiden artigt maste tacka nej till alla erbjudanden man far. Det gamla tricket att ignorera och ga vidare fungerar tyvarr inte har. Inte om man inte vill bli forfoljd av asneryttare hela dagen.
Men sa ser man i sin guidebok att det gar att ta andra vagar, utanfor de mest obvious sevardheterna. Och da blir man plotsligt helt ensam. Bara bergen, solen, vinden, sanden, och en och annan turist som inte heller tyckte det var jattetrevligt nere pa huvudleden. Det ar forst da man kan borja uppskatta platsen pa riktigt.
Det som forvanade mig mest med Petra var att det ar sa himla STORT. Man kan ga i rask takt i tre timmar fran det forsta monumentet man kommer till och vidare in i bergen och fortfarande finna bergssidorna fulla med gamla gravar och tempel. Men det som jag blev mest fascinerad av var bergen.
Staden ar omgiven av fyra bergstoppar och jag agnade tva dagar at att klattra upp pa allihop. Sa mycket klattrande hade det inte behovt bli, eftersom det finns leder med trappor upp till varje topp. Men nu gillar jag att klattra och kunde liksom inte lata bli.
Den hogsta sparade jag till sist och besteg igar eftermiddag. Var helt slut nar jag kom upp pa platan, men det var saa vart det for den utsikten. Dessutom var det solnedgang ocksa, och jag hade ett litet moment for mig sjalv dar uppe i total tystnad. Det enda som hordes var vinden.Och en och annan get i fjarran.
Nar jag kom ner hade det hunnit bli morkt. De enda som syntes till var nagra fa beduiner som tog igen sig efter dagens arbete med lite mat och en och annan vattenpipa. Helt plotsligt var jag inte en turist man skulle skinna pa pengar langre, jag var en gast, som blev erbjuden bade te, mat och vattenpipa (som jag dock tackade nej till eftersom jag gatt och klattrat i princip konstant i 8 timmar och bara ville komma tillbaka till hotellet). Det var en helt annan kansla att ga dar pa kvallen, och som en beduin jag motte pa vagen sa: "You are lucky to be here this time of the day!". Det var forst da, nar jag snudd pa ensam gick genom det enorma komplexet i kvallsdunklet, med varkande fotter och ben, stolt betraktandes de 4 bergstoppar som jag bestigit var och en, som jag insag platsens storhet. Jag ar ganska saker pa att jag var den sista turisten som lamnade staden den dagen (aven om jag gick ikapp ett tiotal turister i the Siq pa vagen ut).
Betyg: 4,5/5 donkey rides.
Borde egentligen varit en femma, men det blir ett halvt poangs avdrag vardera for det lojligt hoga biljettpriset och for den stora massan av extremt patrangande forsaljare. Sen ett halv poangs tillagg for de haftiga bergen.
Och nej.
Jag vill INTE rida pa nan j-vla asna.
Tack.
Lyckligtvis kostade en tvadagarsbiljett 55, sa det jamnade ut sig tillslut. Men anda...
Petrakomplexet ligger ratt avlagset. Fran ingangen far man knalla ca 2 kilometer. Till att borja med ar det en vanlig vag (You wanna ride a horse mister?) som (I give you very good price!) i en stadig nerforsbacke (Come on! Ride horse to siq entry!) ringlar sig ner i ett torrt landskap till nagot som kallas for the Siq. The Siq ar som en ravin (You wanna ride camel?) vars botten man darefter (Very good price on camel ride!) foljer i ca 1,2 kilometer (wanna ride horse carriage, wanna ride horse carriage, horse carriage good price...). Det ar ratt sa haftigt att ga dar, i den vindlande ravinen som ar ratt sa mycket (wanna ride CAMEL!?) langre an man fran borjan tror. Sen svanger man tillslut runt en krok, och plotsligt ser man det: the Treasury, det allra forsta monumentet man kommer till och som ocksa ar det bast bevarade. Har man nan gang sett bilder fran Petra sa ar det antagligen en bild av the Treasury man sett.
Da har man alltsa natt fram till sjalva staden, uppford pa en plats som varit bebodd i over 7000 ar. Sa borjar man ga (wanna ride donkey?) mot den gamla (wanna ride donkey?) stadskarnan och pa vagen (wanna ride donkey to monastery?) passerar man en gammal romersk amfiteater och ett otal (Wanna buy? Good price for you.) gravplatser som huggits ur direkt ur berget. Landskapet som staden (Wanna ride donkey?) ligger i ar mycket dramatiskt (Wanna buy? I give you good price!) med vaderbitna bergssidor som stracker sig (Wanna ride camel?) sa langt ogat kan na (Wanna ride donkey?). Sa nar man den gamla stadskarnan (wanna ride donkey?) som (wanna ride donkey?) inte (wanna ride donkey?) ar (wanna ride donkey?) uthuggen ur berget (Wanna buy?) utan uppford pa ett par sandiga (wanna ride donkey?) kullar. I dag finns bara nagra stenblock kvar av (wanna ride donkey?) byggnaderna som en gang i tiden utgjorde karnan i en storstad. Det som idag ar bast bevarat ar just gravplatserna, och ett par tempel, de som huggits direkt ur berget alltsa. Den (wanna ride donkey?) pelarkladda huvudgatan (wanna ride donkey?) ar (wanna ride donkey?) ocksa (wanna ride donkey?) det stalle dar (Wanna buy?) det idag glider runt flest (wanna ride donkey?) beduiner (wanna ride donkey?) pa (wanna ride donkey?) asnor och desperat forsoker (wanna ride donkey?) kranga donkey rides. Och beduinska kvinnor och barn (Wannabuywannabuywannabuy???) som forsokar salja smycken. Och stenar.
Som ni kanske har forstatt ar dessa manniskor en aning patrangande. Visst, det kanske ar deras levebrod, men give me a brake... Det ar faktiskt svart att bara njuta av platsen som den ar nar man hela tiden artigt maste tacka nej till alla erbjudanden man far. Det gamla tricket att ignorera och ga vidare fungerar tyvarr inte har. Inte om man inte vill bli forfoljd av asneryttare hela dagen.
Men sa ser man i sin guidebok att det gar att ta andra vagar, utanfor de mest obvious sevardheterna. Och da blir man plotsligt helt ensam. Bara bergen, solen, vinden, sanden, och en och annan turist som inte heller tyckte det var jattetrevligt nere pa huvudleden. Det ar forst da man kan borja uppskatta platsen pa riktigt.
Det som forvanade mig mest med Petra var att det ar sa himla STORT. Man kan ga i rask takt i tre timmar fran det forsta monumentet man kommer till och vidare in i bergen och fortfarande finna bergssidorna fulla med gamla gravar och tempel. Men det som jag blev mest fascinerad av var bergen.
Staden ar omgiven av fyra bergstoppar och jag agnade tva dagar at att klattra upp pa allihop. Sa mycket klattrande hade det inte behovt bli, eftersom det finns leder med trappor upp till varje topp. Men nu gillar jag att klattra och kunde liksom inte lata bli.
Den hogsta sparade jag till sist och besteg igar eftermiddag. Var helt slut nar jag kom upp pa platan, men det var saa vart det for den utsikten. Dessutom var det solnedgang ocksa, och jag hade ett litet moment for mig sjalv dar uppe i total tystnad. Det enda som hordes var vinden.Och en och annan get i fjarran.
Nar jag kom ner hade det hunnit bli morkt. De enda som syntes till var nagra fa beduiner som tog igen sig efter dagens arbete med lite mat och en och annan vattenpipa. Helt plotsligt var jag inte en turist man skulle skinna pa pengar langre, jag var en gast, som blev erbjuden bade te, mat och vattenpipa (som jag dock tackade nej till eftersom jag gatt och klattrat i princip konstant i 8 timmar och bara ville komma tillbaka till hotellet). Det var en helt annan kansla att ga dar pa kvallen, och som en beduin jag motte pa vagen sa: "You are lucky to be here this time of the day!". Det var forst da, nar jag snudd pa ensam gick genom det enorma komplexet i kvallsdunklet, med varkande fotter och ben, stolt betraktandes de 4 bergstoppar som jag bestigit var och en, som jag insag platsens storhet. Jag ar ganska saker pa att jag var den sista turisten som lamnade staden den dagen (aven om jag gick ikapp ett tiotal turister i the Siq pa vagen ut).
Betyg: 4,5/5 donkey rides.
Borde egentligen varit en femma, men det blir ett halvt poangs avdrag vardera for det lojligt hoga biljettpriset och for den stora massan av extremt patrangande forsaljare. Sen ett halv poangs tillagg for de haftiga bergen.
Och nej.
Jag vill INTE rida pa nan j-vla asna.
Tack.
The treasury |
The Siq |
En san dar j-vla asna (fast denna sag ensam ut sa den ska vi vara snalla mot) |
Solnedgang over de jordanska bergen. |