Provade att gora en liten karta over min rutt hittills. Den ar gjord valdigt grovt, sa zoomar ni in mycket sa stammer den inte, men jag tankte att det kunde vara kul att fa en uppfattning om hur jag har rest hittills!
onsdag 30 november 2011
The Route, so far
Provade att gora en liten karta over min rutt hittills. Den ar gjord valdigt grovt, sa zoomar ni in mycket sa stammer den inte, men jag tankte att det kunde vara kul att fa en uppfattning om hur jag har rest hittills!
tisdag 29 november 2011
Lavemang, Cykloner och en Skurk!
Jag lever, var inte oroliga!
Nu var det ett bra tag sen senaste inlagget, nagot som beror pa en kombination av, forst, gammal hederlig lathet och, senare, enorma svarigheter att fa tag pa internet. Har skrivit pa det har inlagget for hand ett bra tag nu, och det har bara blivit langre och langre. Har kommer i alla fall nu antligen en sammanfattning av nagra saker som gjort intryck pa mig den senaste veckan.
Tog alltsa lite yogalektioner i Hampi, och jag maste saga att jag verkligen gillade det. Efter bara nagra ganger kande jag hur mycket smidigare jag blivit, och jag gillar den har grejen med att hitta balansen mellan kropp och sjal.
En morgon avbrot var yogamastare de fysiska ovningarna lite tidigare an vanligt. Han borjade snacka om att en viktig del av yogan ar att halla kroppen ren, och att han idag tankte visa oss en bra kroppsreningsmetod.
uh-oh, tankte jag.
Han tog fram en liten vit plastkanna, lite som en vattenkanna i miniatyr med ett tio centimeter langt munstycke som var rundat som en lite boll langst fram.
UH-OH, tankte jag.
En lada skickades runt, och vi fick alla en var som vi (oh, happy days!) fick behalla som var egen. Sen forklarade han med ett leende pa lapparna att han tankte visa oss hur man utfor ett lavemang.
UH-OH!!!, tankte jag, tittade skrackslaget pa munstycket och forestallde mig... ja, ni fattar. Det lugn som infunnit sig i min kropp under yogapasset var som bortblast, och han forklarade hur man skulle bereda en renande, kroppsvarm vatska med lagom salthalt. Sag mig om pa de andra i rummet, och jag kan saga att jag inte var den enda som kande sig lite obekvam just da.
Till min stora lattnad forde han upp munstycket till nasan (istallet for att trycka upp den i roven...) och forklarade att vi skulle gora ett naslavemang. Sa vi gick ut, 20 utlanningar och en yogamastare, och stallde oss pa rad och ovade oss pa att luta huvudet lite at sidan och att andas med munnen for att forsluta nasgangarna. Sen fick vi fylla vara kannor med vatska (som han sa professionellt hade forberett innan vi kom) och sen rengjorde vi vara nasgangar, 20 pers pa rad, genom att halla in vatskan i ena nasborren och luta pa huvudet sa att det rann ut ur den andra. Maste ha sett minst lika sjukt ut som det kandes!
Lamnade Hampi for Bangalore, en av de rikaste staderna i Indien dar jag trivdes riktigt bra. Berodde antagligen pa att det var ganska vasterlandskt, med hog standrad pa det mesta, och framforallt RENT. Annars ar ett lager med sopor overallt liksom Indiens trademark, men i Bangalore har de alltsa rad med val fungerande sophantering.
Dar stannade jag ett par dagar och drack kaffe och kakade pa steak house (annars ere vegetariskt som galler i sodra Indien forstar ni) och stillade mina begar infor en etapp ut pa vischan igen. Gick bland annat pa bio och sag en film. Det var en indisk film dar de pratade Hindi, sa jag hangde inte riktigt med i svangarna hela tiden. Men det gjorde inget for det var en upplevelse bara att sitta dar i den indiska biopubliken. Kort sammanfattat: De var extreeemt lattroade. Minsta lilla grej sa blev det ett gapskratt i klass med burkskrattet i Seinfeld eller nat.
Eftersom karaktarerna i filmen pratade engelska ca. 5% av alla repliker (sa som man pratar om man bor i indisk storstad och ar cool) lyckades jag uppfatta ett skamt i alla fall:
Tjejen sa: Bugger off! (engelska for Dra harifran! typ)
Killen trodde att hon sa: Burger off (som i hamburgare)...
BWAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!!!
Applader
Busvisslingar
Stamp i golvet
Jag mitt i allt detta. Made my day!
Hade ocksa ett aventyr pa Bangalores postkontor dar jag forsokte skicka hem ett paket; tyckte det var dags att gora ryggsacken lite lattare. Fick stalla mig i hur manga koer som helst och ga igenom ett otal moment innan jag antligen kunde racka over paketet till kvinnan bakom disken, betala och fa in det i systemet. Bland annat var jag tvungen att fa det hela insytt i vitt linnetyg, och jag spenderade nagra minuter hos en kvinna med en symaskin som hon hanterade like nobody's business! Helt sjukt snabb var hon, och hon sydde ihop det sista for hand sa fort att nalen bara var ett blankande streck i luften.
Det var ett krangligt system, men som tur var blev jag temporart adopterad av ett gang sydafrikanska tanter. De fragade varifran jag kom, och nar jag svarade Sverige blev det ett riktigt Oh My God!-moment, for, hor och hapna, ena tantens systerdotter ar gift med en svensk man och bor i Stockholm! Efter det raknades jag tydligen till familjen, och de var verkligen jattegulliga och visade mig hur man skulle fylla i alla deklarationsformularen och skriva adressen pa det vita tyget med tusch och sa vidare.
Det tog narmare tva timmar, men forhoppningsvis ska mitt paket vara pa vag hem till Sverige nu.
Och jag blev riktigt sugen pa att resa till Sydafrika ;)
Tog bussen till Mysore dar jag blev bestulen pa min planbok forsta kvallen. Lyckligtvis inneholl den bara pengar, och efter att den forsta ilskan lagt sig insag jag att det egentligen inte var nagon varst big deal. Allt annat viktigt, pass kreditkort osv. ar ju kvar, och omraknat till svenska penningar uppgick vardet pa innehallet till ca. 65 kronor. Ingen big deal som sagt, for aven om det ar en halv dagsbudget for mig just nu, sa ar det ju ingenting i det stora hela.
Men anda fruktansvart frustrerande.
Spenderade hela kvallen inlast pa hotellrummet med att trostata indiskt godis och lyssna pa morgonpassetpoddar. Precis vad man kan behova ibland!
Forutom skurkaktiga individer finns det aven an stor gammal bazaar i Mysore, Devaraja Market, som ar en tvattakta indisk marknad, av indier, for indier. Inte ett spar av solglasogon, klockor och annat piratkopierat skit som annars brukar finnas pa mer turistorienterade stallen. Mest saldes det frukt och gronsaker, men det var bara ett sant otroligt harligt stalle med en haftig energi. Tillbringade flera timmar dar inne och gick runt och smapratade med forsaljarna, som garna berattade om sina varor och som, trots att jag inte kopte nat, anda lat mig lukta, smaka, kanna och fotografera.
Bland annat fanns det en hel avdelning for bananlov. Har i sodra Indien anvands namligen ofta bananlov installet for tallrikar. Bara att slanga upp ett lov pa bordet och halla pa kaket, som en slags miljovanlig engangstallrik. Och detta stod det 6-8 killar och och salde till en strid strom av kunder.
Supercharmigt verkligen!
Fran Mysore var det sedan dags att ta sig upp i the Western Ghats, bergskedjan mellan Kerala och Tamil Nadu, och jag satte mig pa en buss mot Ooty (eller Udhagamandalam, om man sa foredrar). En riktigt intressant bussresa dar jag de forsta timmarna satt bredvid en universtitetslarare; en tvattakta akademiker som diskuterade allt fran Keralas basta strander till djupt filosofiska fragor. Vi avhandlade t.ex. "Why do we need a passport to travel? The birds don't need a passport! Why can't we BE FREE AS THE BIRDS!?", "Who does that tree belong to? Can humanity claim to own ANYTHING?" och "Classical literature is dead to the modern man! Today we don't have time to read 700 PAGES!" och han slangde sig hela tiden in citat fran diverse amerikanska, franska och tyska filosofer.
Stundtals var det intressant, lika ofta dodstrakigt och tjatigt, men inte desto mindre underhallande. Han gick av halvvags till slutdestination, precis innan bussen inledde en fantastisk klattring pa smala serpentinvagar upp i bergen. Den vackraste bussresa jag varit med om, dar vi sakta rorde oss genom ett gudomligt morkgront och frodigt landskap, med en underbar utsikt som bara blev battre for varje harnalskurva vi tog oss igenom. Det hela blev annu haftigare nar vi nadde molnbarriaren, da allt holjdes i en mystisk dimma. En otrolig upplevelse, och jag satt klistrad med nasan mot den tonade fonsterrutan anda tills det blev morkt.
Missade alltsa sista delen av resan, och efter 40 minuter i ett isolerande morker (som tillsammans med avsaknaden av ljuskallor pa bergssluttningen, motorns danande och bussens standiga skramlande gjorde det valdigt svart att avgora vad for slags vader det var utanfor fonstret) nadde vi tillslut Ooty, 2240 meter over havet, och det var dags att efter efter lite mer an fem timmars resa kliva av bussen.
Av bussen och ut i kaoset...
Det kom som en chock for mig nar jag klev ut i osregn och stormvindar och en temperatur i luften nanstans under 15 grader. Trots att jag hade regnjackan pa mig var jag dyngsur redan fem minuter in i hotellrumsletandet, som inte gjordes enklare av att det var stromavbrott just da, sa alla rum jag tittade pa var de tvungna att lysa upp med varmeljus.
Det var av ren desperation jag bara tog ett stalle tillslut (billigt), och fick ett lyhort, lite smutsigt rum med flackiga lakan och en indian style-toalett (aka, ett hal i golvet). Det fanns bara kallvatten av modell isvak i kranen, sa nan varmdusch kom inte pa fraga, tyvarr, for jag var bade blot och kall, en kombination som jag inte ar ett fan av. Sen var det bara att borja tomma ryggsacken och sortera de torra grejerna fran de blota.
Nar jag senare pa kvallen satt och kakade middag pa ett stalle snackade jag med nagra snubbar som berattade att det lag en cyklon over Ghatsen och att det hade sporegnat och stormat, utan avbrott, i mer an tva dygn.
Nitlott kan man saga...
Temperaturen pa rummet lag nagonstans mellan 5 och 10 grader under natten, och jag sov i dubbla lager klader i min sovsack, med en filt over mig. Vaknade och konstaterade att det som blivit blott kvallen innan inte torkat ett dugg (utan bara borjat lukta surt... bla!) och det var da jag gav upp tanken pa att vandra i bergen (anledningen till att jag tagit mig dit) och istallet lagga all energi pa att ta mig darifran sa fort som mojligt.
Det blev sa att jag fick stanna ytterligare en natt, men turligt nog var det uppehall nagra timmar under dagen sa att jag kunde ta mig en titt pa denna bergsstad. Det var jattevackert dar uppe, och det var synd att det var sa daligt vader, annars hade jag nog verkligen gillat det.
Hade detta hant for fem veckor sen eller nat hade jag brutit ihop, men jag har under resans gang lart mig att finna mig i situationen och forsoka ha en positiv installning. Positivt med denna vistelse uppe i bergen var att Ooty ar en chokladstad (glad overraskning!) dar de overallt saljer en massa choklad for 3-6 kr/hg! Sa jag gick loss pa chokladen, och man kan saga att den hjalpte mig igenom tva annars ratt miserabelt kalla, blota dygn.
Sen blev det en heldags bussakande (helfascinerande vad manga manniskor det far plats i en buss egentligen), en spontanovernattning i Trichur, dar jag tillslut lyckades fa allting torrt, och ytterligare en halv dags bussande innan jag nu ikvall kom fram till Kochi, dar jag nu alltsa antligen fatt tummen ur och nu fatt in all denna text i datorn.
Har bara vrit har i nagra timmar, men kanner pa mig redan nu att det har ar ett stalle jag kommer vilja stanna pa ett tag innan det ar dags att paborja resan soderut utmed Keralas kust.
Hoppas (som vanligt) att allt ar bra med er dar hemma, och att ni orkat lasa anda till slutet.
Nu lovar jag att jag ska forsoka uppdatera lite oftare.
Ska forsoka i alla fall.
Puss o Kram!!!
Nu var det ett bra tag sen senaste inlagget, nagot som beror pa en kombination av, forst, gammal hederlig lathet och, senare, enorma svarigheter att fa tag pa internet. Har skrivit pa det har inlagget for hand ett bra tag nu, och det har bara blivit langre och langre. Har kommer i alla fall nu antligen en sammanfattning av nagra saker som gjort intryck pa mig den senaste veckan.
Tog alltsa lite yogalektioner i Hampi, och jag maste saga att jag verkligen gillade det. Efter bara nagra ganger kande jag hur mycket smidigare jag blivit, och jag gillar den har grejen med att hitta balansen mellan kropp och sjal.
En morgon avbrot var yogamastare de fysiska ovningarna lite tidigare an vanligt. Han borjade snacka om att en viktig del av yogan ar att halla kroppen ren, och att han idag tankte visa oss en bra kroppsreningsmetod.
uh-oh, tankte jag.
Han tog fram en liten vit plastkanna, lite som en vattenkanna i miniatyr med ett tio centimeter langt munstycke som var rundat som en lite boll langst fram.
UH-OH, tankte jag.
En lada skickades runt, och vi fick alla en var som vi (oh, happy days!) fick behalla som var egen. Sen forklarade han med ett leende pa lapparna att han tankte visa oss hur man utfor ett lavemang.
UH-OH!!!, tankte jag, tittade skrackslaget pa munstycket och forestallde mig... ja, ni fattar. Det lugn som infunnit sig i min kropp under yogapasset var som bortblast, och han forklarade hur man skulle bereda en renande, kroppsvarm vatska med lagom salthalt. Sag mig om pa de andra i rummet, och jag kan saga att jag inte var den enda som kande sig lite obekvam just da.
Till min stora lattnad forde han upp munstycket till nasan (istallet for att trycka upp den i roven...) och forklarade att vi skulle gora ett naslavemang. Sa vi gick ut, 20 utlanningar och en yogamastare, och stallde oss pa rad och ovade oss pa att luta huvudet lite at sidan och att andas med munnen for att forsluta nasgangarna. Sen fick vi fylla vara kannor med vatska (som han sa professionellt hade forberett innan vi kom) och sen rengjorde vi vara nasgangar, 20 pers pa rad, genom att halla in vatskan i ena nasborren och luta pa huvudet sa att det rann ut ur den andra. Maste ha sett minst lika sjukt ut som det kandes!
 |
| Vattentempel i Hampi |
Lamnade Hampi for Bangalore, en av de rikaste staderna i Indien dar jag trivdes riktigt bra. Berodde antagligen pa att det var ganska vasterlandskt, med hog standrad pa det mesta, och framforallt RENT. Annars ar ett lager med sopor overallt liksom Indiens trademark, men i Bangalore har de alltsa rad med val fungerande sophantering.
Dar stannade jag ett par dagar och drack kaffe och kakade pa steak house (annars ere vegetariskt som galler i sodra Indien forstar ni) och stillade mina begar infor en etapp ut pa vischan igen. Gick bland annat pa bio och sag en film. Det var en indisk film dar de pratade Hindi, sa jag hangde inte riktigt med i svangarna hela tiden. Men det gjorde inget for det var en upplevelse bara att sitta dar i den indiska biopubliken. Kort sammanfattat: De var extreeemt lattroade. Minsta lilla grej sa blev det ett gapskratt i klass med burkskrattet i Seinfeld eller nat.
Eftersom karaktarerna i filmen pratade engelska ca. 5% av alla repliker (sa som man pratar om man bor i indisk storstad och ar cool) lyckades jag uppfatta ett skamt i alla fall:
Tjejen sa: Bugger off! (engelska for Dra harifran! typ)
Killen trodde att hon sa: Burger off (som i hamburgare)...
BWAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!!!
Applader
Busvisslingar
Stamp i golvet
Jag mitt i allt detta. Made my day!
Hade ocksa ett aventyr pa Bangalores postkontor dar jag forsokte skicka hem ett paket; tyckte det var dags att gora ryggsacken lite lattare. Fick stalla mig i hur manga koer som helst och ga igenom ett otal moment innan jag antligen kunde racka over paketet till kvinnan bakom disken, betala och fa in det i systemet. Bland annat var jag tvungen att fa det hela insytt i vitt linnetyg, och jag spenderade nagra minuter hos en kvinna med en symaskin som hon hanterade like nobody's business! Helt sjukt snabb var hon, och hon sydde ihop det sista for hand sa fort att nalen bara var ett blankande streck i luften.
Det var ett krangligt system, men som tur var blev jag temporart adopterad av ett gang sydafrikanska tanter. De fragade varifran jag kom, och nar jag svarade Sverige blev det ett riktigt Oh My God!-moment, for, hor och hapna, ena tantens systerdotter ar gift med en svensk man och bor i Stockholm! Efter det raknades jag tydligen till familjen, och de var verkligen jattegulliga och visade mig hur man skulle fylla i alla deklarationsformularen och skriva adressen pa det vita tyget med tusch och sa vidare.
Det tog narmare tva timmar, men forhoppningsvis ska mitt paket vara pa vag hem till Sverige nu.
Och jag blev riktigt sugen pa att resa till Sydafrika ;)
Tog bussen till Mysore dar jag blev bestulen pa min planbok forsta kvallen. Lyckligtvis inneholl den bara pengar, och efter att den forsta ilskan lagt sig insag jag att det egentligen inte var nagon varst big deal. Allt annat viktigt, pass kreditkort osv. ar ju kvar, och omraknat till svenska penningar uppgick vardet pa innehallet till ca. 65 kronor. Ingen big deal som sagt, for aven om det ar en halv dagsbudget for mig just nu, sa ar det ju ingenting i det stora hela.
Men anda fruktansvart frustrerande.
Spenderade hela kvallen inlast pa hotellrummet med att trostata indiskt godis och lyssna pa morgonpassetpoddar. Precis vad man kan behova ibland!
 |
| Sockerbomb: en bra trost nar man blivit bestulen ;) |
Forutom skurkaktiga individer finns det aven an stor gammal bazaar i Mysore, Devaraja Market, som ar en tvattakta indisk marknad, av indier, for indier. Inte ett spar av solglasogon, klockor och annat piratkopierat skit som annars brukar finnas pa mer turistorienterade stallen. Mest saldes det frukt och gronsaker, men det var bara ett sant otroligt harligt stalle med en haftig energi. Tillbringade flera timmar dar inne och gick runt och smapratade med forsaljarna, som garna berattade om sina varor och som, trots att jag inte kopte nat, anda lat mig lukta, smaka, kanna och fotografera.
Bland annat fanns det en hel avdelning for bananlov. Har i sodra Indien anvands namligen ofta bananlov installet for tallrikar. Bara att slanga upp ett lov pa bordet och halla pa kaket, som en slags miljovanlig engangstallrik. Och detta stod det 6-8 killar och och salde till en strid strom av kunder.
Supercharmigt verkligen!
 |
| Bananer, bananer och bananer! |
Fran Mysore var det sedan dags att ta sig upp i the Western Ghats, bergskedjan mellan Kerala och Tamil Nadu, och jag satte mig pa en buss mot Ooty (eller Udhagamandalam, om man sa foredrar). En riktigt intressant bussresa dar jag de forsta timmarna satt bredvid en universtitetslarare; en tvattakta akademiker som diskuterade allt fran Keralas basta strander till djupt filosofiska fragor. Vi avhandlade t.ex. "Why do we need a passport to travel? The birds don't need a passport! Why can't we BE FREE AS THE BIRDS!?", "Who does that tree belong to? Can humanity claim to own ANYTHING?" och "Classical literature is dead to the modern man! Today we don't have time to read 700 PAGES!" och han slangde sig hela tiden in citat fran diverse amerikanska, franska och tyska filosofer.
Stundtals var det intressant, lika ofta dodstrakigt och tjatigt, men inte desto mindre underhallande. Han gick av halvvags till slutdestination, precis innan bussen inledde en fantastisk klattring pa smala serpentinvagar upp i bergen. Den vackraste bussresa jag varit med om, dar vi sakta rorde oss genom ett gudomligt morkgront och frodigt landskap, med en underbar utsikt som bara blev battre for varje harnalskurva vi tog oss igenom. Det hela blev annu haftigare nar vi nadde molnbarriaren, da allt holjdes i en mystisk dimma. En otrolig upplevelse, och jag satt klistrad med nasan mot den tonade fonsterrutan anda tills det blev morkt.
Missade alltsa sista delen av resan, och efter 40 minuter i ett isolerande morker (som tillsammans med avsaknaden av ljuskallor pa bergssluttningen, motorns danande och bussens standiga skramlande gjorde det valdigt svart att avgora vad for slags vader det var utanfor fonstret) nadde vi tillslut Ooty, 2240 meter over havet, och det var dags att efter efter lite mer an fem timmars resa kliva av bussen.
Av bussen och ut i kaoset...
Det kom som en chock for mig nar jag klev ut i osregn och stormvindar och en temperatur i luften nanstans under 15 grader. Trots att jag hade regnjackan pa mig var jag dyngsur redan fem minuter in i hotellrumsletandet, som inte gjordes enklare av att det var stromavbrott just da, sa alla rum jag tittade pa var de tvungna att lysa upp med varmeljus.
Det var av ren desperation jag bara tog ett stalle tillslut (billigt), och fick ett lyhort, lite smutsigt rum med flackiga lakan och en indian style-toalett (aka, ett hal i golvet). Det fanns bara kallvatten av modell isvak i kranen, sa nan varmdusch kom inte pa fraga, tyvarr, for jag var bade blot och kall, en kombination som jag inte ar ett fan av. Sen var det bara att borja tomma ryggsacken och sortera de torra grejerna fran de blota.
Nar jag senare pa kvallen satt och kakade middag pa ett stalle snackade jag med nagra snubbar som berattade att det lag en cyklon over Ghatsen och att det hade sporegnat och stormat, utan avbrott, i mer an tva dygn.
Nitlott kan man saga...
Temperaturen pa rummet lag nagonstans mellan 5 och 10 grader under natten, och jag sov i dubbla lager klader i min sovsack, med en filt over mig. Vaknade och konstaterade att det som blivit blott kvallen innan inte torkat ett dugg (utan bara borjat lukta surt... bla!) och det var da jag gav upp tanken pa att vandra i bergen (anledningen till att jag tagit mig dit) och istallet lagga all energi pa att ta mig darifran sa fort som mojligt.
Det blev sa att jag fick stanna ytterligare en natt, men turligt nog var det uppehall nagra timmar under dagen sa att jag kunde ta mig en titt pa denna bergsstad. Det var jattevackert dar uppe, och det var synd att det var sa daligt vader, annars hade jag nog verkligen gillat det.
Hade detta hant for fem veckor sen eller nat hade jag brutit ihop, men jag har under resans gang lart mig att finna mig i situationen och forsoka ha en positiv installning. Positivt med denna vistelse uppe i bergen var att Ooty ar en chokladstad (glad overraskning!) dar de overallt saljer en massa choklad for 3-6 kr/hg! Sa jag gick loss pa chokladen, och man kan saga att den hjalpte mig igenom tva annars ratt miserabelt kalla, blota dygn.
 |
| Ooty/Udhagamandalam! |
Sen blev det en heldags bussakande (helfascinerande vad manga manniskor det far plats i en buss egentligen), en spontanovernattning i Trichur, dar jag tillslut lyckades fa allting torrt, och ytterligare en halv dags bussande innan jag nu ikvall kom fram till Kochi, dar jag nu alltsa antligen fatt tummen ur och nu fatt in all denna text i datorn.
Har bara vrit har i nagra timmar, men kanner pa mig redan nu att det har ar ett stalle jag kommer vilja stanna pa ett tag innan det ar dags att paborja resan soderut utmed Keralas kust.
Hoppas (som vanligt) att allt ar bra med er dar hemma, och att ni orkat lasa anda till slutet.
Nu lovar jag att jag ska forsoka uppdatera lite oftare.
Ska forsoka i alla fall.
Puss o Kram!!!
torsdag 17 november 2011
Bumpy Ride och en massa tempel
Nattbussen mellan Goa och Hampi var verkligen en upplevelse! Hahahaha, en san sjuk resa egentligen...
Eftersom det var en sleeperbuss trodde jag att det skulle vara lite som pa tagen, att man far en brits som man far ligga pa. Och sa var det ocksa. Britsarna pa bussen var till och med ett par decimeter bredare an de pa tagen. MEN: pa varje brits trycker de in tva personer, vilket innebar att man far spendera natten i sked med totala framlingar. Jag menar, det kan ju vara riktigt trevligt att tvingas in i ett litet utrymme med nan snygging, men pa samma satt kan det vara lika O-trevligt att tvingas in i samma utrymme tillsammans med nan stor, svettig, illaluktande gubbe (eller annan otrevligt typ, ni far anvanda fantasin!). Jag fick platsen langst bak, dar man ligger hela fem personer i bredd, sa jag spenderade natten pa en madrass inklamd mellan ett par fran Israel pa ena sidan och ett par fran Polen (tror jag) pa andra sidan.
Nar jag val kommit tillratta dar i nattlampsdunklet var det faktiskt inte sa farligt. Tankte att, gud vad skont, nu kanske man kommer kunna sova ratt bra i natt i alla fall.
Men det var innan vi borjade rora pa oss...
Lat oss helt enkelt saga att det var en bumpy ride. Vagarna i Indien ar inte riktigt de basta, och vi hade en gaaalen chaffis som korde som en idiot. Han accelererade som fan i ena sekunden for att i nasta ogonblick tvarbromsa. Dessutom fanns det inte mycket fjadring att prata om, sa jag tror nog att vi som lag dar spenderade mer tid i luften an pa madrassen. Sa dar lag vi, fem personer bredvid varandra som nog forsokte mana om varandras personliga sfarer, men det var omojligt. Vi for som nagon typ av trasdockor fram och tillbaka, upp och ner och gjorde vart basta for att inte bokstavligt talat hamna OVANPA varandra (vilket faktiskt var oundvikligt vissa ganger). Sov i max en timme nar vi var ute pa pa en relativt fin motorvag, men annars var det en nio timmar lang vistelse i en jatteshaker. Ar glad att jag inte blir aksjuk bara, haha.
Sa nu ar jag alltsa framme i Hampi. Det ar en jatteliten stad som ligger mitt i ett omrade med sjukt mycket ruiner av tempel (varav manga av dem fortfarande anvands) och gamla palats som stracker sig over flera kvadratkilometer. Sa det finns mycket att utforska med andra ord, och dessutom ar det en jattetrevlig plats dar det ar mycket latt att traffa folk. Och sa ar det billigt. Visserligen har jag inget varmvatten, och bara elektricitet typ 4 timmar om dagen, men annars ar det en jattefin liten stuga jag har med privat badrum (som dessutom ar valdigt rent och frascht) som jag inte ens betalar tjugo kronor natten for. Och kanner man att man verkligen behover en varm dusch kan man faktiskt fa en stooor hink med varmvatten for lite mindre an tre kronor ;)
Har ocksa hittat ett stalle dar man kan kaka underbar frukost med musli, farsk frukt och yoghurt som jag frossar i varje morgon. For den akta indiska frukosten ar ingenting jag ar sa sugen pa nar jag vaknar, typ friterade tunna brodkakor som man doppar i kryddstarka saser. Har ingenting emot friterat annars, men det ar ingenting jag vill ha pa morgonen! Har annars hittat en ny favoritratt fran det indiska koket. Det kallas for Kufta, och finns i lite olika varianter, men den godaste jag atit bestod av en hel tomat och en hel paprika fyllda med en massa goda grejer som ugnsbakas sa att fyllningen blir alldeles krispig, och sen precis innan det serveras haller de pa en alldeles gudomlig, tjock sas. Sa man behover inte oroa sig far att tappa en massa i vikt nar man ar har i alla fall.
I kvall ska jag ga pa en yogaklass, och om det ar en bra larare ska jag nog skriva upp mig pa ett par dagar. Ska forsoka lara mig lite basics har innan jag kommer langre soderut, dar det tydligen ska finnas jattemycket yogastallen.
Hur lange jag blir kvar har vet jag inte. Har insett att man inte kan planera sana saker i forvag, utan man far helt enkelt stanna tills man kanner sig "klar" med stallet och sen resa vidare nar man kanner sig redo. Maste saga att jag alskar friheten man har nar man reser sahar. Jag kan aka vart jag vill, nar jag vill, och stanna sa lange jag sjalv vill. Underbart!
Hoppas ni mar bra allihopa!
Puss o Kram!
Eftersom det var en sleeperbuss trodde jag att det skulle vara lite som pa tagen, att man far en brits som man far ligga pa. Och sa var det ocksa. Britsarna pa bussen var till och med ett par decimeter bredare an de pa tagen. MEN: pa varje brits trycker de in tva personer, vilket innebar att man far spendera natten i sked med totala framlingar. Jag menar, det kan ju vara riktigt trevligt att tvingas in i ett litet utrymme med nan snygging, men pa samma satt kan det vara lika O-trevligt att tvingas in i samma utrymme tillsammans med nan stor, svettig, illaluktande gubbe (eller annan otrevligt typ, ni far anvanda fantasin!). Jag fick platsen langst bak, dar man ligger hela fem personer i bredd, sa jag spenderade natten pa en madrass inklamd mellan ett par fran Israel pa ena sidan och ett par fran Polen (tror jag) pa andra sidan.
Nar jag val kommit tillratta dar i nattlampsdunklet var det faktiskt inte sa farligt. Tankte att, gud vad skont, nu kanske man kommer kunna sova ratt bra i natt i alla fall.
Men det var innan vi borjade rora pa oss...
Lat oss helt enkelt saga att det var en bumpy ride. Vagarna i Indien ar inte riktigt de basta, och vi hade en gaaalen chaffis som korde som en idiot. Han accelererade som fan i ena sekunden for att i nasta ogonblick tvarbromsa. Dessutom fanns det inte mycket fjadring att prata om, sa jag tror nog att vi som lag dar spenderade mer tid i luften an pa madrassen. Sa dar lag vi, fem personer bredvid varandra som nog forsokte mana om varandras personliga sfarer, men det var omojligt. Vi for som nagon typ av trasdockor fram och tillbaka, upp och ner och gjorde vart basta for att inte bokstavligt talat hamna OVANPA varandra (vilket faktiskt var oundvikligt vissa ganger). Sov i max en timme nar vi var ute pa pa en relativt fin motorvag, men annars var det en nio timmar lang vistelse i en jatteshaker. Ar glad att jag inte blir aksjuk bara, haha.
Sa nu ar jag alltsa framme i Hampi. Det ar en jatteliten stad som ligger mitt i ett omrade med sjukt mycket ruiner av tempel (varav manga av dem fortfarande anvands) och gamla palats som stracker sig over flera kvadratkilometer. Sa det finns mycket att utforska med andra ord, och dessutom ar det en jattetrevlig plats dar det ar mycket latt att traffa folk. Och sa ar det billigt. Visserligen har jag inget varmvatten, och bara elektricitet typ 4 timmar om dagen, men annars ar det en jattefin liten stuga jag har med privat badrum (som dessutom ar valdigt rent och frascht) som jag inte ens betalar tjugo kronor natten for. Och kanner man att man verkligen behover en varm dusch kan man faktiskt fa en stooor hink med varmvatten for lite mindre an tre kronor ;)
Har ocksa hittat ett stalle dar man kan kaka underbar frukost med musli, farsk frukt och yoghurt som jag frossar i varje morgon. For den akta indiska frukosten ar ingenting jag ar sa sugen pa nar jag vaknar, typ friterade tunna brodkakor som man doppar i kryddstarka saser. Har ingenting emot friterat annars, men det ar ingenting jag vill ha pa morgonen! Har annars hittat en ny favoritratt fran det indiska koket. Det kallas for Kufta, och finns i lite olika varianter, men den godaste jag atit bestod av en hel tomat och en hel paprika fyllda med en massa goda grejer som ugnsbakas sa att fyllningen blir alldeles krispig, och sen precis innan det serveras haller de pa en alldeles gudomlig, tjock sas. Sa man behover inte oroa sig far att tappa en massa i vikt nar man ar har i alla fall.
I kvall ska jag ga pa en yogaklass, och om det ar en bra larare ska jag nog skriva upp mig pa ett par dagar. Ska forsoka lara mig lite basics har innan jag kommer langre soderut, dar det tydligen ska finnas jattemycket yogastallen.
Hur lange jag blir kvar har vet jag inte. Har insett att man inte kan planera sana saker i forvag, utan man far helt enkelt stanna tills man kanner sig "klar" med stallet och sen resa vidare nar man kanner sig redo. Maste saga att jag alskar friheten man har nar man reser sahar. Jag kan aka vart jag vill, nar jag vill, och stanna sa lange jag sjalv vill. Underbart!
 |
| Ett av de manga tempel som fortfarande anvands |
 |
| Detta var en gang i tiden ett elefantstall |
 |
| Bra start pa dagen! |
Hoppas ni mar bra allihopa!
Puss o Kram!
måndag 14 november 2011
Vidare
Efter att ha spenderat sex dagar pa stranden i solen har det nu blivit dags att dra sig inat landet. Klockan nio ikvall ska jag ta nattbussen in till Hampi. Det ska tydligen inte vara en sadar jatterolig resa pa drygt nio timmar, framskumpandes pa de indiska landsvagarna som jag inte ser fram emot alls. Men vad gora liksom? The road goes ever on...
Fram tills dess ska jag dock fordriva ytterligare en dag pa stranden och pa resturangen/baren dar jag blivit lite av en stamkund och hangt de senaste fem kvallarna. Annars har det inte hant sa mycket senaste veckan, har legat pa stranden varje dag och jobat hart pa min tan (och har lyckats ratt bra faktiskt, om jag far saga det sjalv). Det har varit extremt lugnt har i Goa, och det ska faktiskt bli ratt skont att komma ivag till lite... annat. Visst har det varit riktigt underbart att ligga pa stranden och bada i havet, men efter en vecka kanns det som att det ar dags for nat nytt.
Det har blivit dag 30 forresten! Shit pomfritt vad fort tiden gar egentligen.
Vi hors!
Fram tills dess ska jag dock fordriva ytterligare en dag pa stranden och pa resturangen/baren dar jag blivit lite av en stamkund och hangt de senaste fem kvallarna. Annars har det inte hant sa mycket senaste veckan, har legat pa stranden varje dag och jobat hart pa min tan (och har lyckats ratt bra faktiskt, om jag far saga det sjalv). Det har varit extremt lugnt har i Goa, och det ska faktiskt bli ratt skont att komma ivag till lite... annat. Visst har det varit riktigt underbart att ligga pa stranden och bada i havet, men efter en vecka kanns det som att det ar dags for nat nytt.
Det har blivit dag 30 forresten! Shit pomfritt vad fort tiden gar egentligen.
Vi hors!
torsdag 10 november 2011
Dag 1-25 i bilder
Har bytt Megastaden Mumbai mot en strand i sodra Goa, och har hittat ett stalle med riktigt bra datorer och bra uppkoppling. Sa har kommer en visuell sammanfattning av de forsta 25 dagarna av min resa!
Puss o Kram!!!
 |
| Jag! |
 |
| Venedigmorgon |
 |
| Hyfsad utsikt over Florens |
 |
| Collosseum |
 |
| St. Peterskyrkan |
 |
| Godaste gelaton jag nagonsin atit: pistage och choklad |
 |
| Amman, huvudstad i Jordanien. Lagg marke till hur den bara fortsatter over kullarna i fjarran. En extremt kuperad stad som man latt kanner sig instangd i. |
 |
| Sahar dammiga blir skorna efter en dag i Petrakomplexet! Syns ratt sa bra var byxkanten gick ellerhur? |
 |
| Monument i Petra som kallas the Treasury |
 |
| Oken i Wadi Rum |
 |
| Panorama over en annan del av samma oken |
 |
| Och sa slanger jag med en solnedgang over densamma! |
 |
| Dagen efter att jag spenderat natten i oknen var detta min utsikt fran hotellfonstret. Det ni ser ar Roda havet, och Aqaba. |
 |
| Baksidan av den dar kulissen i Bollywood! |
 |
| Blodrod sol over Mumbai's skyline |
 |
| Storsta manuella tvatteriet i Mumbai, en ratt fargglad tillstallning! |
 |
| Och har bor jag nu, vid en strand i sodra Goa! Har kommer jag nog stanna ett tag |
Puss o Kram!!!
söndag 6 november 2011
Bollywood dreams
(Nu var det ett tag sen jag skrev, men jag har alltsa kommit till Indien och befinner mig just nu i Mumbai!)
Nar man ar ute och reser sahar kan verkligen VAD SOM HELST handa. Detta insag jag nar jag helt plotsligt hade fatt en statistroll i en Bollywoodfilm!
Efter att ha spenderat nagra timmar pa eftermiddagen vid Gateway of India, och dar blivit smygfotad ett otal ganger (de gillar verkligen blonda killar har), totalt utstirrad av alla indiska turister som aldrig sett en utlandsk manniska forr och forfoljd av diverse forsaljare (inte donkey rides denna gang, utan jatteballonger, typ tva meter i diameter), stalsatte jag mig aterigen for ett mote med en individ ur den indiska folkmassan nar jag sent pa kvallen, pa vag tillbaka till mitt hotell efter en spicy-spicy middag, horde nanstans langt bakom mig: "Mister! Mister! Wait mister!!!". Jag vantade inte, men tillslut kom nagon ikapp och hejdade mig med en extreeemt svettig hand pa min axel. Jag vande mig om och fann mig ansikte mot ansikte med en riktigt fet man av indisk modell. Svetten rann ymnigt nerfor hans ansikte, och efter att han fatt ta igen sig nagra sekunder golvade han mig helt med fragan: "Would you like to be in a Bollywood film, Sir?"
Mallos kunde jag forst bara stirra pa honom. Jag hade last i guideboken om att de ibland scoutar i den stadsdelen efter utlanningar att anvanda som statister nar filmproducenterna vill ha lite vasterlandsk flard pa sin film, men trodde saklart sjalvklart aldrig att det skulle handa mig.
"Just as an extra", fortsatte han "you will be working tomorrow from eight in the morning until nine in the evening at latest." Han nickar menande mot mitt snudd pa kritvita, solblekta har och tillagger, "You have a really interesting look".
Min forsta, omedelbara reaktion var att saga nej, men snabbt angrade jag mig och tackade ja. Forsta vilken grej egentligen, jag menar, hur ofta hander sant har? Sa fick jag hans business card, och instruktioner om att infinna mig utanfor McDonalds (var annars?) dar bussen skulle hamta mig och 10-15 andra utlanningar klockan 8. Mat och dryck skulle finnad pa plats sa det behovde jag inte oroa mig for.
Det var sa det kom sig, att jag spenderade hela gardagen ute i Bollywood, pa en movie set till en av arets storsta Bollywoodproduktioner (och har produceras det 900 filmer om aret, saa atte...). Det var en utomhusstage ute i den del av bollywood som bestar av regnskog.
Vi kom fram till stallet, som bestod av en stor oppen plan, omgiven av en massa konstiga kulisser som tydligen skulle levandegora nagon sorts bollywoodsk framtidsvision. Stallet var fullt med folk, verkligen hur mycket folk som helst, som arbetade med allt fran regi och kamramanovrering, till att oavbrutet springa runt och se till att alla drack ordentligt med vatten. Till att borja med verkade allting javligt rorigt och kaotiskt, men efter ett tag insag vi att det hela var ett valoljat maskineri, dar alla visste vad de skulle gora. Det var verkligen en fascinerande inblick i en filmvarld, som nog ratt sa ordentligt skiljer sig fran vasterlandska filmproduktioner.
Det forsta vi gjorde var att ga till kostymavdelningen, dar jag fick en rod tisha som det stod "ITALIA" pa. Sen var det frukost, och vi vallades runt pa omradet till ett stort talt med texten "CATERING, SUPPORTING ACTORS". Jaha, tankte jag, da kan man skriva upp supporting actor pa cv:t ocksa ;)
Darefter fick vi vanta nan timme, och det var det dagen mest gick at till: att vanta. Men vi blev uppassade hela tiden och jag tyckte det var hur spannande som helst att titta pa inspelningarna, sa jag klagade inte. De holl pa att spela in dansnummer till en lat som i filmen skulle paga i tre minuter, och som skulle ta fyra dagar att spela in. Sa det var alltsa mer en musikvideo som spelades in, och det var ingen dialog whatsoever.
Slutligen blev det i alla fall dags for min forsta appearance. Vi utlanningar skulle smalta in i folkmassan som omgav de professionella bollywooddansarna. Tanken var att vi skulle vara fans till de personer som stod langst fram och sjong, och vi skulle typ appladera och dansa. Det var faktiskt ratt jobbigt att sta dar i solen, sakert 40 grader varmt och extremt fuktigt, och gora hundratals omtagningar. Och den dar laten som gick pa playback varje gang kommer det droja lange innan jag far ur hjarnan. Men det var hur kul som helst!
Till att borja med var det bara huvudkaraktaren ovh typ tio dansare, men allteftersom dagen gick och vi kom langre och langre in i laten sa tillkom det fler och fel dansare tills det tillslut var kanske uppat 50 dansare som rorde sig till musiken i valkoordinerad masskoreografi.
Lite synd att man inte vet sa mycket om Bollywoodfilm, for de tre huvudrollsinnehavarna ar tydligen riktiga superstjarnor i klass med, lat oss saga, George Clooney kanske? Dessa personer utmarkte sig med att ha personliga paraplybarare som sag till at skugga foll pa dem sa fort kameran var av. En snubbe med lite inside information berattade att de tjanar ungefar motsvarande mellan en halv och en miljon kronor. Lite skillnad mot lilla jag, som cashade in blygsamma 500 rupies (typ 75 spann) i slutet av dagen. 500 rupies som jag tyckte att jag gjort mig extremt valfortjant av under dagen.
Tyvarr hann jag bara ta en bild med kameran (baksidan av en kuliss typ) innan den konfiskerades. Det var tydligen lite kansligt det dar med att ta bilder av en pagaende produktion. Men jag lovar att jag lagger upp den bilden nar jag kommer till nat stalle med en hyfsad uppkoppling (vilket arligt talat nog kan droja en stund)!
Var det har kickstarten pa en karriar? Det far framtiden utvisa, men jag har en kansla av att manga dorrar kommer oppnas nar jag kan visa screenshots pa min blonda kalufs som skymtar forbi i folkmassan i en komedi fran Bollywood.
Har jag tur kanske jag syns i hela 20 sekunder, har jag otur kanske jag bara skymtar forbi, men det duger gott at mig.
Sa hall utkik efter bollywoodfilmen the Joker, som om nagra manader borde finnas tillganglig i samma butik som dar du hyr din Movie Box till helgen.
Nar man ar ute och reser sahar kan verkligen VAD SOM HELST handa. Detta insag jag nar jag helt plotsligt hade fatt en statistroll i en Bollywoodfilm!
Efter att ha spenderat nagra timmar pa eftermiddagen vid Gateway of India, och dar blivit smygfotad ett otal ganger (de gillar verkligen blonda killar har), totalt utstirrad av alla indiska turister som aldrig sett en utlandsk manniska forr och forfoljd av diverse forsaljare (inte donkey rides denna gang, utan jatteballonger, typ tva meter i diameter), stalsatte jag mig aterigen for ett mote med en individ ur den indiska folkmassan nar jag sent pa kvallen, pa vag tillbaka till mitt hotell efter en spicy-spicy middag, horde nanstans langt bakom mig: "Mister! Mister! Wait mister!!!". Jag vantade inte, men tillslut kom nagon ikapp och hejdade mig med en extreeemt svettig hand pa min axel. Jag vande mig om och fann mig ansikte mot ansikte med en riktigt fet man av indisk modell. Svetten rann ymnigt nerfor hans ansikte, och efter att han fatt ta igen sig nagra sekunder golvade han mig helt med fragan: "Would you like to be in a Bollywood film, Sir?"
Mallos kunde jag forst bara stirra pa honom. Jag hade last i guideboken om att de ibland scoutar i den stadsdelen efter utlanningar att anvanda som statister nar filmproducenterna vill ha lite vasterlandsk flard pa sin film, men trodde saklart sjalvklart aldrig att det skulle handa mig.
"Just as an extra", fortsatte han "you will be working tomorrow from eight in the morning until nine in the evening at latest." Han nickar menande mot mitt snudd pa kritvita, solblekta har och tillagger, "You have a really interesting look".
Min forsta, omedelbara reaktion var att saga nej, men snabbt angrade jag mig och tackade ja. Forsta vilken grej egentligen, jag menar, hur ofta hander sant har? Sa fick jag hans business card, och instruktioner om att infinna mig utanfor McDonalds (var annars?) dar bussen skulle hamta mig och 10-15 andra utlanningar klockan 8. Mat och dryck skulle finnad pa plats sa det behovde jag inte oroa mig for.
Det var sa det kom sig, att jag spenderade hela gardagen ute i Bollywood, pa en movie set till en av arets storsta Bollywoodproduktioner (och har produceras det 900 filmer om aret, saa atte...). Det var en utomhusstage ute i den del av bollywood som bestar av regnskog.
Vi kom fram till stallet, som bestod av en stor oppen plan, omgiven av en massa konstiga kulisser som tydligen skulle levandegora nagon sorts bollywoodsk framtidsvision. Stallet var fullt med folk, verkligen hur mycket folk som helst, som arbetade med allt fran regi och kamramanovrering, till att oavbrutet springa runt och se till att alla drack ordentligt med vatten. Till att borja med verkade allting javligt rorigt och kaotiskt, men efter ett tag insag vi att det hela var ett valoljat maskineri, dar alla visste vad de skulle gora. Det var verkligen en fascinerande inblick i en filmvarld, som nog ratt sa ordentligt skiljer sig fran vasterlandska filmproduktioner.
Det forsta vi gjorde var att ga till kostymavdelningen, dar jag fick en rod tisha som det stod "ITALIA" pa. Sen var det frukost, och vi vallades runt pa omradet till ett stort talt med texten "CATERING, SUPPORTING ACTORS". Jaha, tankte jag, da kan man skriva upp supporting actor pa cv:t ocksa ;)
Darefter fick vi vanta nan timme, och det var det dagen mest gick at till: att vanta. Men vi blev uppassade hela tiden och jag tyckte det var hur spannande som helst att titta pa inspelningarna, sa jag klagade inte. De holl pa att spela in dansnummer till en lat som i filmen skulle paga i tre minuter, och som skulle ta fyra dagar att spela in. Sa det var alltsa mer en musikvideo som spelades in, och det var ingen dialog whatsoever.
Slutligen blev det i alla fall dags for min forsta appearance. Vi utlanningar skulle smalta in i folkmassan som omgav de professionella bollywooddansarna. Tanken var att vi skulle vara fans till de personer som stod langst fram och sjong, och vi skulle typ appladera och dansa. Det var faktiskt ratt jobbigt att sta dar i solen, sakert 40 grader varmt och extremt fuktigt, och gora hundratals omtagningar. Och den dar laten som gick pa playback varje gang kommer det droja lange innan jag far ur hjarnan. Men det var hur kul som helst!
Till att borja med var det bara huvudkaraktaren ovh typ tio dansare, men allteftersom dagen gick och vi kom langre och langre in i laten sa tillkom det fler och fel dansare tills det tillslut var kanske uppat 50 dansare som rorde sig till musiken i valkoordinerad masskoreografi.
Lite synd att man inte vet sa mycket om Bollywoodfilm, for de tre huvudrollsinnehavarna ar tydligen riktiga superstjarnor i klass med, lat oss saga, George Clooney kanske? Dessa personer utmarkte sig med att ha personliga paraplybarare som sag till at skugga foll pa dem sa fort kameran var av. En snubbe med lite inside information berattade att de tjanar ungefar motsvarande mellan en halv och en miljon kronor. Lite skillnad mot lilla jag, som cashade in blygsamma 500 rupies (typ 75 spann) i slutet av dagen. 500 rupies som jag tyckte att jag gjort mig extremt valfortjant av under dagen.
Tyvarr hann jag bara ta en bild med kameran (baksidan av en kuliss typ) innan den konfiskerades. Det var tydligen lite kansligt det dar med att ta bilder av en pagaende produktion. Men jag lovar att jag lagger upp den bilden nar jag kommer till nat stalle med en hyfsad uppkoppling (vilket arligt talat nog kan droja en stund)!
Var det har kickstarten pa en karriar? Det far framtiden utvisa, men jag har en kansla av att manga dorrar kommer oppnas nar jag kan visa screenshots pa min blonda kalufs som skymtar forbi i folkmassan i en komedi fran Bollywood.
Har jag tur kanske jag syns i hela 20 sekunder, har jag otur kanske jag bara skymtar forbi, men det duger gott at mig.
Sa hall utkik efter bollywoodfilmen the Joker, som om nagra manader borde finnas tillganglig i samma butik som dar du hyr din Movie Box till helgen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)