Mina äventyr på Cat Ba Island

Efter att ha stressat igenom de flesta av centralvietnams sevärdheter på så kort tid som möjligt och spenderat en intensiv dag i Hanoi (en charmig huvudstad med ett härligt asienkaotiskt Old Quarter) lyckades jag hitta lite tid att slå mig ner hela tre dagar på den största ön i det världsarvsklassade Ha Long Bay: Cat Ba Island. Hela området består av dramatiska kalkstensklippor klädda i urskog (eller... skog i alla fall) som skjuter upp ur det blågröna havet, och det ver ett av de häftigaste ställena jag besökt hittills!

Till Cat Ba åker man för att vara aktiv, och ön är bland annat känd för rock climbing i världsklass. Så det var man ju bara tvungen  att prova! Ute på en avskild , vacker ö var vi ett gäng tappra förstagångsklättrare  som snörade på sig  de tajta klätterskorna och sen gjorde ett försök att ta sig uppför de vassa kalkstensklipporna. Jag testade tre olika climbs på 12, 18 resp. 30 meter, som jag skulle ha klassat som lätt, halvsvår och jävligt svår (medan en erfaren klättrare nog skulle ha sagt superlätt, jättelätt och lätt). Kan stolt konstatera att jag klarade alla tre och instruktörerna tyckte att jag hade talang (äsch...;p). Tyvärr hade jag inte kameran med mig upp på toppen av 30-metersclimben, men hade jag haft det hade det blivit typ årets bild; en helt galen utsikt som blev ännu vackrare av att solen bestämde sig för att titta fram just då )för första gången på en månad bör tilläggas, hela befolkningen gick bananas den kvällen på grund av D-vitaminkick). Att klättra var bland det roligaste jag någonsin gjort, och det var så värt att spränga dagsbudgeten med några dollar för den adrenalinkicken. Tog med mig lite souvernirer i form av skrapade knän, såriga händer och en blödande fotknöl, och jag kan knappt bärga mig tills jag får klättra igen!

Hängde också med på en båttur genom Lan Ha bay bland klippor och fiskodlingar, som avslutades med några timmars kajakpaddling. Vi märkte att havsbottnen var full med korgar fyllda med ett sågspånsliknanade pulver, och guiden förklarade att det var sea snails-odlingar. Han var mycket förvånad att vi inte visste vad sea snails var för något och sa att det var en delikatess som kostade "many dollar per kilo" på marknaden. Senare fick vi reda på att det som de kallar för "sea snails" är exakt samma sak som det vi där hemma kallar för ostron! Tydligen var det ett av det ett av de billigaste ställena i världen för färska ostron. Jag blev faktiskt bjuden på ett (ostron alltså) den kvällen av en fransk tjej som gav till ett förfärat utrop när hon fick höra att jag aldrig ätit det förut. Hon insisterade på att det är något man måste ha gjort innan man fyller 20 (där hör ni alla 92or!), vilket jag gör snart, och efter att jag svalt delikatessen konstaterade hon nöjt att jag officiellt var redo att bli vuxen nu. Hur smakade det då? Fisk. Med en hint av lime. Det var väl helt okej, men jag förstår mig ärligt talat inte på käk som man inte ska tugga.

Vi lyckades också få tag på en guide som kunde ta med oss på en lång trek genom öns nationalpark. Det var en rätt så svår vandring uppför branta bergssidor bland vassa klippor, och jag måste säga att jag är djupt imponerad av guiden som tog sig runt med endast ett par tunna plasttofflor på fötterna. Själv tyckte jag det var svårt nog med ett par riktiga vandringskängor! Nationalparken var AShäftig, med tät, mystiskt mörkgrön skog och vi lyckades till och med få syn på en av de skygga utrotningshotade apor som lever där (personligen tyckte jag att det snarare såg ut som en ekorre, men vem är jag att ifrågasätta allmighty mr. Guide liksom?).
Bäst var när vi plötsligt kom ut ur skogen och befann oss på en öppen bergstopp täckt av stenar direktimporterade från Mordor och med en utsikt som tagen ut Jurassic Park (eller nåt).

Är mycket glad att jag kom till Cat Ba, de senaste dagarna har varit bland de bästa hittills. Dessutom hade vi en ofattbar tur med vädret. Ön har tydligen varit täckt av kyliga regn- och dimmoln konstant i en månads tid, ända tills moi kom dit och det sprack upp och var soligt från och till i ett par dagar! När jag vaknade i morse var det dimmigt igen, och på tillbakavägen till Hanoi började det regna igen. En påminnelse om att det faktiskt är vinter på norra halvklotet (vet inte om ni därhemma är medvetna om det, men så ligger det till! hehe)
Lyckligtvis kan jag snart börja räkna ner timmarna tills jag kan packa ner jackan och kängorna igen och återgå till ett liv i flipflop. I morgon bitti flyger jag tillbaka Bangkok!

Men än så länge har jag en stund kvar här i Hanoi, och nu ska jag gå ut och  frossa i, och ta ordentligt avsked av, my new addiction: Vietnamesiskt kaffe med kondenserad mjölk.
Så j-la gott!

Puss å Kram!