Börjar närma mig slutet på resan, och således också slutet på denna lista! Den här gången var det dags för Machu Picchu, ruinerna efter en gammal Incastad som uppfördes nån gång under 1400-talet.
Machu Picchu ligger nordväst om Cusco i Peru, på en bergstopp högt uppe i anderna, med ett extremt dramatiskt omgivande landskap. Charmen med stället är just att det ligger så pass isolerat, och enda sättet att ta sig dit är med tåg, eftersom det saknas vägar. Tyvärr använder man detta faktum till att pressa turisterna på mera pengar, och detta gör man genom att förbjuda turister att gå ombord på de mycket billiga, simpla "lokaltågen". Istället hänvisas man till en flotta av lyxtåg som man tvingas punga ut enorma summor för. Jag tog två av de billigaste avgångarna och ändå gick biljetterna tur och retur på nästan 800 kronor. För en inte ens två timmar lång resa. Betalade inte ens det för det en och en halv timme långa inrikesflyget jag reste med idag! Sen kostade den simplaste inträdesbiljetten 340 spänn, och i Aguas Calientes, den lilla staden som ligger precis nedanför MP, hade det konstanta flödet av turister i kombination med platsens avlägsenhet pressat upp priserna på boende och mat till det tredubbla i jämförelse med andra peruanska städer. Så det hela blev tyvärr en relativ dyr affär.
(Märks det att bloggaren börjar få dåligt med pengar såhär mot slutet av resan? Hehe.)
Men var det värt det då?
Svar: Ja!
Det är som sagt just platsens avlägsna lokalisering som skapar charmen. Hade själva ruinerna legat någon annanstans hade det nog blivit en besvikelse. Är ärligt talat ganska trött på ruiner sen Angkor Wat i Kambodja, och jag var faktiskt inte ett dugg imponerad när jag gick runt bland labyrinten av gamla stenväggar. Det är först när man lyfter blicken och finner sig omgiven av berg, berg och berg, vars toppar på vissa ställen försvinner bland molnen, som man inser platsens storhet.
En stad? Här? Mitt ute bland ingenstans på toppen av ett berg?
Det är surrealistiskt på något sätt. Det känns inte verkligt att den här platsen skulle ha varit centrum för en blomstrande civilisation för hundratals år sedan. Ändå finns allt där, alla bevis som vittnar om detta: terrasserna, stenmurarna och det dussintal stenlagda leder som leder från platsen i alla väderstreck.
Man står uppe på the Funerary Rock, varifrån den där klassisk vykortsbilden är tagen, och lyckas man tänka bort turisterna och föreställa sig tak på byggnaderna som numera bara är tomma stenskal, så verkar det för ett ögonblick möjligt att så många människor skulle ha varit bosatta här. Med odlingar på terrasserna, lamor på bete och köpmän som strömmar till från regionens alla hörn för att handla med exotiska frukter från djungeln i norr och majs och potatis från slätterna i söder.
Det var just den översiktsbilden som fick mig att inse varför denna plats finns med på listan över världens sju nya underverk och som upphöjde denna "ruinmässiga" upplevelse i samma klass som Petra i Jordanien och muren i Kina.
Innan jag kom dit var jag lite sur över att jag behövt spendera så mycket pengar på att just komma dit. Efteråt kände jag mig lika glad som jag alltid gör efter att ha blivit positivt överraskad av ett ställe och hade dessutom fått en fin solbränna och skön träningsvärk i benen efter att ha sprungit i alla dessa trappor en halv dag!
Beyg: 4,5/5 tröjor av ull från baby alpaca (som de säljer på tåget därifrån för 2500 kr/st)
Puss o Kram!
Machu Picchu ligger nordväst om Cusco i Peru, på en bergstopp högt uppe i anderna, med ett extremt dramatiskt omgivande landskap. Charmen med stället är just att det ligger så pass isolerat, och enda sättet att ta sig dit är med tåg, eftersom det saknas vägar. Tyvärr använder man detta faktum till att pressa turisterna på mera pengar, och detta gör man genom att förbjuda turister att gå ombord på de mycket billiga, simpla "lokaltågen". Istället hänvisas man till en flotta av lyxtåg som man tvingas punga ut enorma summor för. Jag tog två av de billigaste avgångarna och ändå gick biljetterna tur och retur på nästan 800 kronor. För en inte ens två timmar lång resa. Betalade inte ens det för det en och en halv timme långa inrikesflyget jag reste med idag! Sen kostade den simplaste inträdesbiljetten 340 spänn, och i Aguas Calientes, den lilla staden som ligger precis nedanför MP, hade det konstanta flödet av turister i kombination med platsens avlägsenhet pressat upp priserna på boende och mat till det tredubbla i jämförelse med andra peruanska städer. Så det hela blev tyvärr en relativ dyr affär.
(Märks det att bloggaren börjar få dåligt med pengar såhär mot slutet av resan? Hehe.)
Men var det värt det då?
Svar: Ja!
Det är som sagt just platsens avlägsna lokalisering som skapar charmen. Hade själva ruinerna legat någon annanstans hade det nog blivit en besvikelse. Är ärligt talat ganska trött på ruiner sen Angkor Wat i Kambodja, och jag var faktiskt inte ett dugg imponerad när jag gick runt bland labyrinten av gamla stenväggar. Det är först när man lyfter blicken och finner sig omgiven av berg, berg och berg, vars toppar på vissa ställen försvinner bland molnen, som man inser platsens storhet.
En stad? Här? Mitt ute bland ingenstans på toppen av ett berg?
Det är surrealistiskt på något sätt. Det känns inte verkligt att den här platsen skulle ha varit centrum för en blomstrande civilisation för hundratals år sedan. Ändå finns allt där, alla bevis som vittnar om detta: terrasserna, stenmurarna och det dussintal stenlagda leder som leder från platsen i alla väderstreck.
Man står uppe på the Funerary Rock, varifrån den där klassisk vykortsbilden är tagen, och lyckas man tänka bort turisterna och föreställa sig tak på byggnaderna som numera bara är tomma stenskal, så verkar det för ett ögonblick möjligt att så många människor skulle ha varit bosatta här. Med odlingar på terrasserna, lamor på bete och köpmän som strömmar till från regionens alla hörn för att handla med exotiska frukter från djungeln i norr och majs och potatis från slätterna i söder.
Det var just den översiktsbilden som fick mig att inse varför denna plats finns med på listan över världens sju nya underverk och som upphöjde denna "ruinmässiga" upplevelse i samma klass som Petra i Jordanien och muren i Kina.
Innan jag kom dit var jag lite sur över att jag behövt spendera så mycket pengar på att just komma dit. Efteråt kände jag mig lika glad som jag alltid gör efter att ha blivit positivt överraskad av ett ställe och hade dessutom fått en fin solbränna och skön träningsvärk i benen efter att ha sprungit i alla dessa trappor en halv dag!
Beyg: 4,5/5 tröjor av ull från baby alpaca (som de säljer på tåget därifrån för 2500 kr/st)
 |
| Vy från ett tågfönster |
Vilka ljuvliga bilder det måste vara vackert att se på riktigt kul att se några bilder HA DET BRA KRAM
SvaraRadera