(Nu blir det tva inlagg pa raken har, hoppas ni inte missar det andra, som ligger under detta!)
Det tog lite mer an fem veckor, men nu har jag antligen tagit mig hela vagen fran Mumbai ner till Kanyakumari vid Cape Comorin, det indiska fastlandets sydligaste punkt langst ut pa landets spets.
Sen blev det tre timmar pa en lokalbuss utan fonster eller nat (sa ni kan ju tanka er frillan pa mig nar jag klev av) innan vi kom fram hit.
Tydligen ar Kanyakumari ett av indiens hetaste resmal for lokalbefolkningen och det marks for herregud vad mycket folk det ar har! Och, framfor allt, vad mycket forsaljare det finns overallt! Alla (och da menar jag verkligen alla) gator och oppna ytor ar ockuperade av stand med bla presseningar varifran sjukt mycket forsaljare forsoker kranga allt mojligt skit, allt fran klader till plasthinkar till snackor (som man for en liten summa pengar kan fa sitt namn inristat pa). Kiviks marknad on crack skulle vi kunna kalla det. Mina favoriter ar standen med skyltarna som sagar All for Rs. 5, vilket innebar att allt som det saljer kostar 5 rupies (cirkus 80 ore). Riktigt hogkvalitativt shit med andra ord, som folk kastar sig over i riktigt ullaredsmaner.
Det har ar ocksa en helig plats for hinduer, och just nu ar det sasong for att vallfarda hit. Overallt ser man svartkladda pilgrimer som ar har for att genomga en ritual dar de forst rakar av sig allt har pa huvudet och sen lever i celibat i 41 dagar, da de endast ater ett mal mat om dagen (som maste besta uteslutande av gronsaker), badar i de heliga vattnen och ber till gud (och, viktigast av allt, som en pilgrim med smarta i blicken klargjorde for mig: "no touch women!"). Funderade forst pa om man kanske skulle prova.
Fast sen tankte jag att det dar ar inget for mig.
Och gick och frossade i grillad kyckling istallet.
Det ar faktiskt riktigt tillfredsstallande att ha tagit sig anda hit, till slutet av landet. Ar omgiven av hav at ost, syd och vast och norrut ligger hela Indien. Ratt haftigt faktiskt, nar man star dar langst ut och forestaller sig hela det enorma landet framfor sig, och havet, som soderut fortsatter oavbrutet anda ner till Antarktis.
Solnedgangarna och soluppgangarna ar ocksa riktigt fina har, eftersom sikten ar obruten anda till horisonten at bade ost och vast. Solnedgangen har jag sett, soluppgangen daremot... Lat oss bara saga att solen gar upp ca 06.25, tiden pa dygnet da en san som jag sover som allra bast.
Det finns ett stort tempel har ocksa, dar alla man maste ta ha bar overkropp for att fa komma in. Hade inget emot att ta av mig skjortan i varmen (for det ar varmt har!) och lata den salta havsbrisen svalka min nakna hud. Mindre trevligt dock nar man i kon in har en tjock indisk man bakom sig som envisas med att pressa sin stora, svettiga, hariga buk mot ens rygg, men bortsett fran detta ofrivilligt intima ogonblick var det riktigt fascinerande att fa se insidan av ett tempel som anvands aktivt. Spannande att ga darinne i morkret, alltihop dunkelt upplyst av nagra enstaka eldsflammor.
Vid den heligaste kammaren, i vilken det finns en bild av templets gudinna, stod det en man och delade ut ett rott pulver till alla som passerade. Sag att mannen framfor mig smorde in pulvret i ansiktet och pa brostet, och jag fragade mannen bakom mig varfor de gjorde sa. Han forklarade att de, genom att gora sa, mottog kyssar fran templets gudinna. "But...", sa han, och tittade skeptiskt pa mig, "it works only on hindus". Too bad, tankte jag, och fick helt enkelt borsta bort den lilla hog med rott pulver som jag hade i min hand, och medan det foll till golvet hoppades jag innerligt att de i narheten inte skulle ta illa upp av gesten. Ingen verkade bry sig... Tror jag lyckades ta mig igenom en av hinduismens heligare platser utan att forolampa nan.
Blev ocksa lite kompis med en chai-wallah (alltsa en teforsaljare) harom kvallen, och han var vanlig nog att dela med sig av chaireceptet (eller snarare, han tryckte upp chaireceptet in my face utan att jag hade nat att saga till om). Han berattade att till 7 liter te anvader han ett kilo socker! Tyckte det lat mer som ett syltrecept an en teblandning, och insag att det kanske inte ar sa konstigt att jag (och alla andra i det har landet) ar sa fortjust i deras te.
Idag ar det Lucia dar hemma, och for forsta gangen sen det blev december insag jag helt det faktum att jag kommer missa julen i ar. Tycker det ar lite sorligt faktiskt, men jag far forsoka klara mig sa gott det gar och forsoka uppehalla mig med en massa annat kul.
I ovrigt borjar mitt aventyr i Indien att lida mot sitt slut, och om vecka kommer jag att befinna mig i ett annat land!
Och sa har jag lite hemlangtan ocksa, sa ni far garna tanka lite extra pa mig.
For jag tanker lite extra pa er.
Puss o Kram, och grattis pa fodelsedagen Morfar!
Det tog lite mer an fem veckor, men nu har jag antligen tagit mig hela vagen fran Mumbai ner till Kanyakumari vid Cape Comorin, det indiska fastlandets sydligaste punkt langst ut pa landets spets.
 |
| Indiens sodra spets - Cape Comorin! |
Fran Varkala tog jag taget ner till Trivandrum, dar jag forst blev svinglad nar jag fick veta att det var en stor filmfestival pa gang (tog ett program och ringade in alla filmer jag ville se) och sen ytterst besviken nar jag fick veta att festivalen bara var oppen for "delegates" med nat fancy "id-card" runt halsen som hade varit tvungna att registrera sig for flera veckor sen. Sa det slutade med att jag fick spendera dagen pa Trivandrums Zoo istallet, vilket i och for sig inte gjorde nanting for det var en riktigt vacker dag och jag kom darifran med en bunt fina bilder pa minneskortet.
Tydligen ar Kanyakumari ett av indiens hetaste resmal for lokalbefolkningen och det marks for herregud vad mycket folk det ar har! Och, framfor allt, vad mycket forsaljare det finns overallt! Alla (och da menar jag verkligen alla) gator och oppna ytor ar ockuperade av stand med bla presseningar varifran sjukt mycket forsaljare forsoker kranga allt mojligt skit, allt fran klader till plasthinkar till snackor (som man for en liten summa pengar kan fa sitt namn inristat pa). Kiviks marknad on crack skulle vi kunna kalla det. Mina favoriter ar standen med skyltarna som sagar All for Rs. 5, vilket innebar att allt som det saljer kostar 5 rupies (cirkus 80 ore). Riktigt hogkvalitativt shit med andra ord, som folk kastar sig over i riktigt ullaredsmaner.
Det har ar ocksa en helig plats for hinduer, och just nu ar det sasong for att vallfarda hit. Overallt ser man svartkladda pilgrimer som ar har for att genomga en ritual dar de forst rakar av sig allt har pa huvudet och sen lever i celibat i 41 dagar, da de endast ater ett mal mat om dagen (som maste besta uteslutande av gronsaker), badar i de heliga vattnen och ber till gud (och, viktigast av allt, som en pilgrim med smarta i blicken klargjorde for mig: "no touch women!"). Funderade forst pa om man kanske skulle prova.
Fast sen tankte jag att det dar ar inget for mig.
Och gick och frossade i grillad kyckling istallet.
Det ar faktiskt riktigt tillfredsstallande att ha tagit sig anda hit, till slutet av landet. Ar omgiven av hav at ost, syd och vast och norrut ligger hela Indien. Ratt haftigt faktiskt, nar man star dar langst ut och forestaller sig hela det enorma landet framfor sig, och havet, som soderut fortsatter oavbrutet anda ner till Antarktis.
Solnedgangarna och soluppgangarna ar ocksa riktigt fina har, eftersom sikten ar obruten anda till horisonten at bade ost och vast. Solnedgangen har jag sett, soluppgangen daremot... Lat oss bara saga att solen gar upp ca 06.25, tiden pa dygnet da en san som jag sover som allra bast.
 |
| SolNEDgang |
Vid den heligaste kammaren, i vilken det finns en bild av templets gudinna, stod det en man och delade ut ett rott pulver till alla som passerade. Sag att mannen framfor mig smorde in pulvret i ansiktet och pa brostet, och jag fragade mannen bakom mig varfor de gjorde sa. Han forklarade att de, genom att gora sa, mottog kyssar fran templets gudinna. "But...", sa han, och tittade skeptiskt pa mig, "it works only on hindus". Too bad, tankte jag, och fick helt enkelt borsta bort den lilla hog med rott pulver som jag hade i min hand, och medan det foll till golvet hoppades jag innerligt att de i narheten inte skulle ta illa upp av gesten. Ingen verkade bry sig... Tror jag lyckades ta mig igenom en av hinduismens heligare platser utan att forolampa nan.
Blev ocksa lite kompis med en chai-wallah (alltsa en teforsaljare) harom kvallen, och han var vanlig nog att dela med sig av chaireceptet (eller snarare, han tryckte upp chaireceptet in my face utan att jag hade nat att saga till om). Han berattade att till 7 liter te anvader han ett kilo socker! Tyckte det lat mer som ett syltrecept an en teblandning, och insag att det kanske inte ar sa konstigt att jag (och alla andra i det har landet) ar sa fortjust i deras te.
 |
| Worlds end by night |
Idag ar det Lucia dar hemma, och for forsta gangen sen det blev december insag jag helt det faktum att jag kommer missa julen i ar. Tycker det ar lite sorligt faktiskt, men jag far forsoka klara mig sa gott det gar och forsoka uppehalla mig med en massa annat kul.
I ovrigt borjar mitt aventyr i Indien att lida mot sitt slut, och om vecka kommer jag att befinna mig i ett annat land!
Och sa har jag lite hemlangtan ocksa, sa ni far garna tanka lite extra pa mig.
For jag tanker lite extra pa er.
Puss o Kram, och grattis pa fodelsedagen Morfar!
,de vet du att vi tänker på dig hela tiden det är inte utan att jag läntar efter dig med men vi ska klara julen ändå vi ses ju frammmåt försommaren .Stor kram
SvaraRadera